Anna

Ja i fredags kväll skicka jag ett sms till käre storebror för att se om de gick att komma på listan eller ej. Var nästintill övertygad över att inte komma med. Först såg de mörkt ut men sen skrev han på msn att de va fixat. Bara så där. 

Så igår begav vi oss jag och Sanna till Olympiahalle för att se om de funkade. Diskuterade vad som kunde hända hela vägen dit. Dessa senarion kom vi fram till.

Senario 1: Vi står inte alls med på listan. Bara att vända och åka hem. 

Senario 2: Vi står på listan. Får komma in och får skapliga platser.

Senario 3: Vi står på listan och får VIP pass. 

Vi fruktade att senario 1 skulle hända. Vi drömde om senario 3 och trodde starkast på senario 2. 

På plats går vi till ingången alla betalande köar och frågar vart man ska vända som om man står på "the list".

Får en vägbeskrining till en annan ingång på baksidan. Nerösa och stressade eftersom vi hör att förbandet redan börjar tar vi oss runt och kommer in i en entre med vakter fotografer och viktiga männsikor. Går till disken och försöker lugnt och inte alls nervvrakigt säga att vi är med på listan. Hon letar efter mitt namn och bläddrar i ett par papper. Sanna och jag tappar nästan hoppet. Sen tilslut hittar hon mig längst ner. Får ett kuvert med mitt namn på. Sanna ett likadant. 

I detta kuvert hittar vi vad vi inte trodde vi skulle hitta. En biljett och ett VIP pass!!!

Slips och kostym mannen öppnar dörren och släpper in oss bakvägen. Där bryter både Sanna och jag ut samtidigt i ett fjortis groupie skrik. 

Hänger på oss våra vip pass och intar stadion. Känner oss som rockstjärnor när vi vandrar runt i arenan. Passen ger uppmärksamhet. Efter mycket letande hittar vi den area bara vi och några få till har tillgång till. En liten inhängnad vid teknikern. Där står vi kanske 15 pers. Runt oss utanför stängslet trängs publiken. Vi har gott om plats att lägga våra saker, ställa våra öl och senare dansa oss svettiga. 

Mitt i spelningen lämnar Björn och Gustaf sceenen. De står en lite scen precis bakom oss. 5 min senare står dom där precis framför oss. Där spelar dom tre låtar innan dom intar stora sceenen igen. 

Spelningen är fantastisk. Jag har sett Mando Diao fyra gånger innan denna. Tre på festivaler och en skivsignering. Ingen mäter sig med denna. 

När spelningen är över står vi som har tillgång till backstage och väntar på att bli lotsade dit. Vi är dom enda svenskarna. Pratar med en kille som är ansvarig för Tiger of Sweden i Tyskland. Inne i backstage rummet som heter Ochrasy slår vi oss ner i en soffa. Sitter en tjej där som är programledare i tysk tv. Hon tittar oförstående på oss när vi inte alls fattar vilken kanal hon jobbar på. Vi har ju aldrig sett tysk tv. 

Förser oss med gratis öl och minglar lite. Tv tjejen presenterar oss för några gamla kollegor och förbandet.

Tillslut kommer bandet. Iallafall delar av de. Vi hänger kvar i soffan och får aldrig riktigt chansen att hälsa och tacka för spelningen innan de är dags att lämna rummet. Blir hänvisade till efterfesten. 

Sanna och jag lämnar arenan samma väg vi kom. Denna gången står det unga tjejer utanför och väntar på att få se en skymt av bandet. 

Delar en taxi med två tyska killar som ska åt samma håll. Otippat nog är även dom dansare. 

Framme på efterfesten där vi kommer in gratis med våra pass träffar vi sångaren i förbandet vi även pratade med backstage. Hänger med dom resten av kvällen. När klockan närmar sig tre och Mando Diao lämnat festen lämnar även vi festen. Promenerar hem och diskuterar allt som hänt under kvällen. Vi tycker båda de är synd att vi inte hann säga hej och tacka för spelningen men är så sjukt nöjda med kvällen.